Här kan du få veta mer om Flyg

Mitt intresse för flyg började när jag var sex år gammal 1962. Jag bodde då med familjen på en gård som låg närmaste granne med F13 Bråvalla utanför Norrköping. Jag har nog aldrig förr eller senare fått se så mycket flyg på nära håll som jag fick se under det år som vi bodde där. På den tiden flögs det ju enormt mycket. Jag gick ofta ner mot fältet och tittade när Drakenplanen kom uttaxande och startade två och två. Det första man hörde på morgonen var när SK 16 startade upp för att göra väderflygningar. När dessa plan startade vart det små smällar. Detta berodde på att proppellerspetsarna gick igenom ljudvallen. F13 var utbildningsflottilj på den tiden. Ofta var det besök med sedvanlig uppvisning. Jag var då en given åskådare.

Så här kunde man se Drakenplanen stå uppradade på plattan

Under tiden som jag bodde i Norrköping kom jag för första gången i kontakt med modellflyg. En helg anordnades det en modellflygtävling med friflygande modeller. Tävlingsplatsen var förlagd till västra banändan. Av själva tävlingen såg jag just ingenting. Närmaste grannen hade en grabb som var med. Han hade en motormodell minns jag. När han kom hem ifrån tävlingen så ställde han in modellen i snickarboden. Detta observerade jag. Framåt kvällen när det började mörkna smög jag mig till nyss nämnda snickarbod och tittade på modellen. Mitt bestående intryck av modellen var den lilla motorn och landningshjulen. Mer om modellflyg kan du se på min sida om modellflyg. På våren 1963 flyttade jag med familjen till trakterna mellan Tranås och Gränna. Denna skogstrakt kallas för Holaveden. Just däröver övade på den tiden flygplan från F3, F13, F6 samt F11. Det var många gånger som man såg (hörde) Draken och Lansen komma flygande på mycket låg höjd över trädtopparna.

Sommaren 1973 sökte jag till flygpojkarna och blev antagen. Jag fick komma till F11 i Nyköping. Flygvapnet bekostade även resan upp som skedde med tåg. Vid stationen i Nyköping blev vi upphämtade med buss. Vi var ungefär ett 20-tal grabbar från hela Sverige. När vi kommit till flottiljen fick vi prova ut uniform i vanlig ordning. Sommarkursen var på tre veckor. Vi fick bekanta oss med det mesta som hände på flottiljen. Det som man särskilt komihåg var när vi fick flyga. Min allra första flygning jag någonsin gjort var i en Bergfalke. Den dagen var vi på studiebesök på segelflygfältet vid Larslund. Jag kommer ihåg att han som flög gjorde en liten dykning påföljt av lätt upptagning varvid jag kände mig så konstigt tung i huvudet. Andra gången jag flög var i en av flottiljens Sk-50 Safir. Vi drog lott om vem som skulle få sitta i baksits. Jag fick sitta bak. Men det gjorde ingenting. Vi flög en liten runda över Nyköping och Oxelösund. En kväll fick vi vara med trafikledarna i tornet och titta på när det var mörkerflyg. Detta var spännande att se flygplanen starta på den av alla banljusen upplysta startbanan. Av flygplanen såg man bara deras navigationsljus samt den blå lågan från jetmotorn.

Här väntar några av mina kamrater på att få flyga i Bergfalke

Här står jag till vänster och väntar på att flyga Safir.

Jag tyckte det verkade intressant med livet på en flottilj. Så jag beslöt mig för att söka året därpå. Först och främst ville man ju bli pilot. Det var nog de flesta överens om. På hösten 1974 lämnade jag in min ansökan till flygvapnet. Det året var vi ca 800 sökande till pilotutbildning. Jag blev kallad till F13 i Norrköping för teoretiska tester. Vi var 40 st som skrev prov där. Ca hälften av oss blev godkända. Jag var en av dem. Som belöning fick vi göra ett studiebesök på 35-simulatoranläggningen. Därefter blev man kallad till Stockholm och den s.k uttagningskommisionen "UTK" på Kommendörsgatan i Stockholm för praktiska prov. Men där blev jag utgallrad redan första dagen och fick åka hem. Jag var inte ensam hem därifrån heller.

Tidigare samma höst bildades det i Tranås en segelflygklubb. Detta skedde på initiativ av den på senare år kände lokalradiomannen Sven-Olof "Frasse" Franzén i Tranås. Klubbmedlemmarna var till stor del noviser när det gällde segelflyg. Men det fanns någon som tidigare flugit men lagt av. Vi tog kontakt med Motala segeflygklubb och arrangerade en PR-dag gemensamt där alla fick prova på att flyga. Därefter åkte ett antal av oss upp på helgerna och påbörjade skolning till C-diplom. På vintern läste vi teorin inför certifikatet. Detta gjorde vi i Tranås. Vintern 1974-75 flög vi en gång på Sommens is. Platsen var Skoboviken. En Cub bogserade ner en Bergfalke från Motala. Den aktuella dagen var det blankis på sjön. Vid landning var det svårt att stanna. Min ensamflygning och sedemera prov för C-diplom gjorde jag på sommaren 1975. I Tranås var det långt framskridna planer på att vi skulle anlägga ett eget segelflygfält. Vi åkte åtskilliga helger och sonderade lämpliga platser. Av detta blev det tyvärr intet. Och Tranås har än idag inget flygfält av något slag. Jag påbörjade skolning till cetifikatet men fullföljde ej detta. Jag tyckte det tog för lång tid att åka upp till Motala varje gång man skulle flyga. Dessutom fick jag andra intressen som upptog min tid.

1977 var det dags att göra lumpen. Den gjorde jag på F17 Kallinge Ronneby. Jag tjänstgjorde som flygplan/vapenmek och gruppchef i en klargöringsgrupp på flygplan J-35 Draken. Denna tjänst var för det mesta intressant. Men ibland kunde det bli mycket dödtid. Av den 11-månaders period jag låg inne gjorde jag ca 5 månader bastjänst på krigsbas någonstans i Sverige. När jag flyttade till Hok utanför Vaggeryd kom jag återigen i kontakt med modellflyg. Vaggeryds modellflygklubb hade sitt fält just i Hok. Mer om det på modellflygsidan. En granne till mig arbetade på Saab i Jönköping, han frågade mig om jag ville följa med på en träff med ett gäng som var intresserade av flyghistoria. Detta var på hösten 1982. Det tyckte jag verkade intressant och följde med. Jag tror att träffen hölls på Saabs restaurang, föredragshållare var Acke Carlesson från flygmuseét i Linköping. Sedan dess har jag varit dessa träffar trogen och är sedan många år medlem i Svensk flyghistorisk förening. På våra träffar och resor har jag fått höra och träffa många intressanta personer. När jag flyttade till Hjältevad kom jag i kontakt med Sven-Åke Karlsson i Edshult och Thure Josefsson i Ingatorp. Båda har ett stort kunnande i flyghistoria och de är mina följeslagare när jag åker på flygträffar. Thure i Ingatorp och jag åker också på någon flygdag varje sommar. Dessutom flyger vi s.k oldtimermodellflyg också. Detta kan du läsa mer om på min sida om oldtimerflyg.

Utsikt från ett segelflygplan över segelflygfältet i Ödestugu
utanför Hok.

Det vackraste segelflyplan som jag tycker.
Flygvapnets SE-104 Weihe. Flygplanet tillhörde F4.
Fotot är taget av min far Olof Andersson. Platsen är
Klagstorps lantbrukskola utanför Skövde. Året är 1949.
Flygplanet deltog i SM i segelflyg.
Pilot är Sture Jagaeus.

Ett världsrekord i segelflyg 1947

Länkar

Denna sida är sammanställd av

  Bengt Åhman

Senast ändrad:2014-06-30

                            Åter till hemsidan